Gud i Bardolino

Nu har jag den sista redigeringen av min bok framför mig. Det mesta är gjort, nu är det sista varvet kvar, med extrakontroll av sånt där smått och gott som man bara inte ser. Men jag har haft extraögon som hjälp. Tacksam för det, Ingegerd och Jenny! Så många år som jag har jobbat med detta manus. Säkert tio år, mer kanske. Men det var hösten 2017 när jag var i Näsåker på skrivretreat hos Johanna Wistrand, som det lossnade på allvar. Det var då "Maggan" dök upp. Maggan är inte huvudperson i boken, men hon är en sån där viktig motpart som behövs.

Jag har tänkt länge, länge på den här boken. Jag ville, jag kände verkligen i djupet av mig själv, att jag ville skriva mig själv fram till en förståelse för min uppväxt och hur den påverkat mig. Men det var inte bara för min egen skulle jag ville skriva, jag ville också skriva en roman med distans och balans. Det är en uppgörelse med den Gud jag är uppväxt med, men den är inget förkastande av Gud eller frikyrkan där jag upplevt så mycket värme och omtanke. Också.  

Min uppväxt präglades av väckelsemöten och kyrkobesök. För mig blev Gud en storhet, som genom den fostran jag fick höll sitt straffande svärd rakt över mitt huvud under lång tid. Synd och straff var verkliga komponenter i mitt dagliga barn- och ungdomsliv. Det är om detta, hur barn präglas och hur en människa långt upp i åldrarna påverkas, som jag har velat skriva. Det här är en roman, men mina egna upplevelser av otillräcklighet inför en straffande Gud, finns med i tillbakablickar. Min bok innehåller en uppgörelse med den straffande guden, och den uppgörelsen kommer till stånd då huvudpersonen, Sofia, har rest ifrån sin familj, för att få egen tid att tänka. Hon reser till Italien, till Bardolino vid Gardasjön. Där tänker hon sig att hon ska ta ett dramatiskt beslut om framtiden. Nu har hon syndat (enligt sina egna inlärda värderingar) mot Gud, mot äktenskapet och mot sig själv.

I Bardolino träffar huvudpersonen Sofia Maggan, en kvinna som ställer de rätta frågorna, som ifrågasätter och är en fullständig motsats då det gäller gudstro och analyser över huvud taget. "Skit i den där guden", säger Maggan. "Ha lite kul!"

Nu kommer den där tiden när jag ska skicka in till förlag. Hitta rätt förlag, över huvud taget hitta ett förlag som vill ha mitt manus. Finns det förlaget nånstans där ute? Jag vet inte. Jag kan bara ta ett enda steg i taget. Nu får jag se. Men det jag ändå tror på är att min bok skulle läsas med förståelse och igenkänning om den fick födas. Jag skriver om otrohet, kärlek och sårade känslor, men även om insikter, läkedom och om att komma vidare i livet.

Huvva! Va en sticker ut hakan! Varm kram idag också från Maud