Sinnesrobönen
Idag vill jag berätta att mitt liv är förändrat sedan Sinnesrobönen kom in i mitt liv. Sedan 2002 har jag levt - eller gjort mitt bästa för att leva - i 12-stegsprogrammet. Jag har ofta tänkt, att när överheten tog bort ämnet "Kristendom" i skolorna, så försvann de etiska och moraliska regelverken som människor levt i århundraden. Då menar jag inte att just ämnet kristendom skulle vara helt nödvändigt för att vi ska vara goda människor som vill varandra och oss själva väl - men jag anser att det skulle ha ersatts med ett tydligt etiskt ämne i stället, t ex Livskunskap. Tio Guds Bud är enkla regler som vi fortfarande mår bra av att följa.
Jag är övertygad om att alla vi människor behöver något att hålla oss i, vi behöver en tydlig riktning att leva med. Vi behöver grundinställningar, eller grundvärderingar och vi behöver lära oss hur vi ska handskas med våra värderingar. Vi behöver rannsaka oss. Inte så att allt nödvändigtvis hänger på mig, eller på dej - men det är nödvändigt att vi inte lever så att vi svänger hit och dit allteftersom vinden - eller omvärlden - svänger.
Det behövs vishet hos så många som möjligt, så att vi genom att leva våra liv, kan visa andra våra grundvärderingar.
Genom min överkänslighet har jag lätt att skapa rädslor för mig själv och jag skapar lätt katastroftankar. Det behövs egentligen bara att någon närstående inte hör av sig som hon eller han brukar, så kan mina katastroftankar gå i gång. Så mycket oro har jag skapat för mig själv, helt i onödan många gånger. Visst - ibland har oron varit befogad - men många gånger inte. Jag har tränat många år nu på Sinnesrobönen, jag har bett den nätterna igenom periodvis. Och Gud, vad den har hjälpt mig att gå ner i varv, att inse vad jag kan göra och vad jag behöver göra. Och även vad som inte är mitt att göra.
Idag påminde mig en medmänniska om en del i bönen som jag behöver fundera över. Den första delen - Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra - den delen är självklar för mig numera. Jag kan lätt urskilja vad jag inte kan förändra, vad som inte är mitt att förändra. Men den andra delen - MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN - det blev jag påmind om idag. Det jag kan förändra är enbart mitt eget beteende, inget annat. Och till det krävs mod, men även en förmåga att stanna upp, att vara närvarande i mitt eget liv och att kliva tillbaka och se på mig själv. Att förändra det jag kan, det är alltid och enbart mina egna beslut och val. Och ibland krävs det mod att förändra det jag kan. Ibland är det lätt gjort när jag väl kommer på vad som behöver göras - men ibland krävs mod.
Jag vet att jag har varit en gnällig och ganska negativ person under delar av livet - men jag känner att det är länge sen nu. Jag har verkligen jobbat på att förändra det beteendet. Visst kan jag ramla tillbaka en och annan gång och gnälla nu också, om nåt som går mig emot. Men jag gör det på ett medvetet sätt. Jag ringer min vän och frågar om det är okej att jag berättar en sak jag känner harm över, och som jag behöver få gnälla lite om. Sen gnäller jag en kort stund, och så säger jag till min vän - Tack för att du lyssnat. Nu har jag gnällt färdigt. Och så ger hon mig lite feedback - och ofta kan jag le åt mig själv och mina hangups.
Jag är tacksam över Sinnesrobönen. Och för den som inte tror på Gud och inte vill använda Guds namn som en Kraft - så går det ju alldeles utmärkt att ta till sig bönen som en tanke, en meditation - och byta ut ordet mot något annat. Eller utesluta det. Det är själva intentionen med bönen som kan förändra en människas själ och skapa vishet.
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan. Och förstånd att inse skillnaden.
Idag skickar jag med dej mina allra varmaste och kärleksfullaste tankar. Lev väl och med omsorg! Maud
- Träffar: 4272