Min kreativa katt och hur mycket utrymme hon tar!

God morgon! Å vad det regnar idag, och tänk så glad Moder Jord är just nu, då jordlagren får suga åt sig av det våta och utveckla fler och kraftigare rötter där under. Och mina nysådda morötter och salladen och resten... så härligt. Regnet är välkommet, tack för det! Nu regnar det så tätt så jag har bestämt mig för att skjuta upp min morgonpromenad i skogen, får se hur dagen utvecklar sig. I stället ska jag vistas här i min ateljé för här behöver ordnas upp. Under de här varma dagarna som varit har jag liksom slängt in grejer, inte lagt saker där de ska vara... och snabbt blir det små drivor av papper, strykning, ja - ni kanske vet...

Jag längtar också efter att återigen få måla. Jag har den fantastiska glädjen att ha två utställningar i sommar. Den första är i Övsjö (närheten av Hammarstrand) den 7 juli och två veckor därefter. Där kommer ca 10 konstnärer att samsas om utrymmet och jag är en av dem. Å så roligt och hedrande! Och sen i augusti ska jag ställa ut i Prästgårdsfjöset i Mattmar, i närheten av kyrkan. Så ni ser, jag har att göra. Jag målar på - och jag fortsätter på mitt tema - kvinnor och "Ingen annan...". Just nu har jag några målningar klara - med strofer målade på tavlorna: Ingen annan kan stilla min oro, Ingen annan kan se mina avtagsvägar, Ingen annan kan skriva mina sagor, Ingen annan kan ta mina beslut, Ingen annan kan veta min längtan... Och jag fortsätter.

Just nu kommer min katt Tussan och vill umgås. Hon är enormt kreativ och enormt kelig - särskilt på morgnarna. Då SKA hon ha min uppmärksamhet och då SKA jag klappa henne, tycker hon. Vare sig jag skriver på min roman eller målar eller syr - så nog är hon där och stångas och slåss om utrymmet. När jag skriver så blir det mycket zzzzzzzzzzzzzzzzzzfffffffffffffffffffffffffffffffkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk i texterna, och när jag målar blir det färgglada trampdynor i mina målningar. Dekorativt? Jaa, jag kanske skulle låta en bild bli bara Tussans trampdynor... Ler. Så nog har jag sällskap här i min ateljé! Just den här morgonen har hon varit extra PÅ, och egentligen är jag mest glad över hennes närvaro. Hon är 15 kattår och 76 människoår, så hon tycker nog att hon har rätt att ta plats. Och det har hon rätt i. Om jag skulle måla min kisse - vad skulle då strofen på tavlan vara? Kanske "Ingen annan kan förstå mitt språk...". Eller "Ingen annan kan veta mina drömmar"... eller nåt. Vad kan en fin kisse ha att säga? En undrar... För ibland känns det verkligen som att hon vill säga något när hon ser mig djupt i ögonen.

Idag önskar jag dej ett livgivande regn som friskar upp ditt sinne - hur nu det ska gå till. På riktigt eller kanske som en vision. Varm kram från din vän Maud