Om att välja väg

Jag läste i min morgontext - ja, jag läser två-tre texter varje morgon ur olika uppbyggliga böcker. Det har blivit en vana som jag inte vill sluta med, för det ger mig styrka att läsa dom här texterna. Det ger mig något att fundera på då jag kommer in i dagen. Idag lyder en av texterna: Stora människor är inte födda stora. Gud använder sig av problem och prövningar för att göra dem stora.

De här orden får mig givetvis att fundera på många saker, på våra egna val, på en gudkrafts möjliga hand i det hela och på meningen med livet. Återigen. Tänk Nelson Mandela. Ja, nog kan man tänka tanken och undra om han blivit den enormt visa och stora själ som han blev, om han inte suttit i fängelse alla dom där åren. Vi - mänskligheten menar jag - har haft många vägvisare som pekat åt vilket håll vi kan välja att titta. Dag Hammarsköld, Barack och Michelle Obama, Al Gore, Hans Rosling, och inte bara de världskända storheterna, utan även våra egna kloka vägvisare här hemma; Stina Wollter, Greta Thunberg, Josefin Nilsson och många fler.

Sen har vi då våra egna val. Själv har jag gjort ett grundval där jag varje dag bestämmer mig en gång till för vem jag vill vara. Och det är att vara kärleksfull och medmänsklig i alla möten. Jag påminner mig om det och det behöver jag verkligen påminna mig själv om varje dag, för jag är bara en människa, och som en sådan brister jag då och då. Världen behöver kärlek och godhet, säger man och det skrivs om det. Och jag håller med. Men för att världen ska få mer kärlek, behöver jag vara en sån människa som visar kärlek varje dag i varje möte. Så gott jag kan.

Och sen det där om att problem och prövningar gör oss stora. Det är nog kluvet det där tror jag. En del människorna växer av sina prövningar, det är sant. Men det finns även människor som går under och inte orkar fortsätta, som inte hittar fram till avtagsvägen där livet kan förändras. Det gör mig ont - men det är också att vara människa och jag tänker på alla dessa människor med ömhet.

Jag mötte min gamla vän Eivor häromdagen på stan. Vi hade bara ett kort möte medan vi stod i en kö men jag hann fråga henne hur hon hade det. Hon svarade: Livet ger mig smockor då och då, och därför är det viktigt för mig att resa mig upp och leva så bra jag kan all tid jag har mellan smockorna. Jag gav henne en kram och fick en varm kram tillbaka. Eivor har fått svåra, svåra smockor, jag vet - men där stod hon, till åren kommen, kärleksfull, varm och vacker.

Tack Eivor för påminnelsen- och en varm kram till alla er som lever i prövningar. Det blir bättre, jag vet det. Håll ut. Ingenting är för evigt. Inte lycka, men heller inte sorg och svårigheter.

Varm kram till er alla från Pensionärsprinsessan Maud