Skip to main content

Carinas 20 minuter

Kära vänner - så härligt att få skriva till er igen. Idag vill jag berätta om Carinas 20 minuter. Carina är min mycket goda vän och vi pratas vid nästan dagligen. Och när man pratar så ofta vet ni, då hinner man prata om det mesta. Man FÅR gnälla en stund, men oftast en väldigt liten stund, för sen är det ju framtid och livet som samtalen handlar om. Men för att ändå stanna till vid ett gnäll som jag ibland återkommer till, är min brist på uthållighet. Härom dagen lät det så här (och nu får ni hålla i minnet min ätstörning, att jag har ett tvångsmässigt överätande och sockerberoende, en sjukdom som är svår och som kan göra mig helt tankebesatt): Carina - du, nu har jag klarat frukosten och jag har promenerat och varit ute, jag har läst och mediterat och jag har skrivit min tacksamhetsdagbok. Jag har haft en bra morgon, men nu är jag alldeles tankebesatt och HUR ska jag klara en och en halv timme till lunch???

Och då berättade Carina om sin strategi, och gav mig följande tips: Dela upp tiden i 20-minutersetapper, sa hon. Bestäm dig för att göra nånting 20 minuter - du kan t o m ställa klockan - och sen gör du nåt annat (eller samma om du vill) 20 minuter till, och så vidare - så kan det hjälpa dej att ta dig igenom tvångstankarna och komma fram till lunchen utan att ha överätit under just dom här timmarna.

Sagt och gjort. Varför inte pröva tänkte jag, när nu Carina har lyckats så kanske jag också kan göra det. Det hör till saken att jag har några dukar som ligger här och väntar på att bli strukna och inlagda i dukskåpet. Jag har försökt låta bli att titta på dom en längre tid nu, för det är så jobbigt att stryka dom. Men i den här situationen tänkte jag att - 20 minuter alltså. 20 minuter - jag hinner stryka EN duk. Sagt och gjort. Efter 20 minuter ringde klockan och då tänkte jag att - äh, jag stryker en duk till. Det står jag ut med.

2 timmar senare hade jag inte bara strukit dukar, utan även städat två lådor, hängt upp mina kläder som låg slängda på sängen efter en provning - och upptäckt att jag skjutit upp lunchtiden en halvtimme. Jag glömde helt bort att jag inte är uthållig,  utan jag blev uthållig då jag tog till mig verktyget - strategin. Nu har jag skrivit orden "20-minuter" på ett gult papper med blått tusch, och lappen sitter här på väggen bredvid min dator. Tidigare hade jag en lapp där det stod "Jag är uthållig", för att påverka mig själv genom affirmation. Men ärligt talat - det här är bättre! 20 minuter klarar vi av allihop, och sen ser vi hur det blir. 20 minuter till? Eller inte? Det väljer jag själv.

Bra tips, va? Till alla oss som har svårt att hålla ut, eller ta oss för, eller börja på det där berget av göromål. 20 minuter - det är ett bra delmål. Det har hjälpt mig! Och det hjälper mig hantera mitt tvångsmässiga ätande. Så - här ger jag Carinas tips vidare. Varm kram från vännen /Maud

  • Träffar: 4733