... att komma in i dagen

Jag såg ett tv-program med och om Lars Lerin - en dokumentär. Ja, det är ett tag sen, men jag minns särskilt ett uttalande. Han gick omkring på klipporna vid vattnet i närheten av där han bor. Han berättade att han gick där varje morgon "för på så sätt kommer jag in i dagen", sa han. Det där landade i mitt hjärta på nåt sätt - att komma in i dagen. Själv har jag olika sätt att komma in i mina dagar. Ofta har jag en fin morgonrytm - men ibland faller jag ur. Tänk den som kunde förstå hur det kan ske?... För jag mår ju så gott då min morgonrytm upprätthålls. Får jag berätta om min morgonrytm - dom där bra dagarna när allt är lugnt - när allt flyter på - när inget stör...?

Dom morgnarna stiger jag upp omkring halv 7. Det är en perfekt tid för mig som älskar morgnar. På morgonen ligger en hel dag framför mig, en hel dag med möjligheter ligger öppen och väntar. Jag tar gärna på min blå, slitna morgonrock - den är gräsligt gammal och sliten, men jag älskar att ha den på mig. Den ska få följa mig i graven för övrigt. Så går jag nerför trappan, siktet inriktat på morgonkaffe. Mitt morgonkaffe dricks i någon av mina tre favoritkoppar. Den med rosor som jag fick i 50-årspresent, den med starka färger som jag köpte i Toscana, eller den med hjärta som jag fick av min goda vän i julklapp en gång för länge sen. Jag dricker kaffe länge. Det svalnar allt eftersom, men jag gillar halvsvalt kaffe. Så sätter jag mig i mitt lilla, lilla bibliotek, tänder ett ljus, tänder den lilla kaminen också om det är kallt. Där på bordet ligger min goda litteratur, jag läser dagens text i flera böcker och filosoferar över det lästa. Ibland är det inte så mycket att filosofera över så klart. Texter berör ibland mer - ibland mindre.

Och sen skriver jag - varje morgon skriver jag mina morgonsidor. Jag börjar med att skriva om min tacksamhet. Ibland är det svårt att hitta något speciellt att vara tacksam över, men då skriver jag ett tack för att jag kan gå, för att jag fick vakna ännu en dag, att alla mina älskade är friska. Det är stort. Idag på morgonen har jag tackat för

- gårdagens svampskörd, - att min älskade dotter med familj ville komma på söndagsmiddag, - att jag fick komma helskinnad hem igen efter en lång bilresa, - att solen skiner och - för att jag har så mycket god kärlek omkring mig. TACK!

Sen fortsätter dagen. Jag klär på mig och så blir det skogspromenad. Ingen lång bit - men så pass att jag får andas in den goda luften och får röra på bena ordentligt. Hem till frisk och bra frukost - och så har jag kommit in i dagen. Jag mår bra, allt är väl. Jag känner frid och sinnesro.

Så här startar alla mina bra och goda dagar. Men jag kan också berätta att jag ibland har andra starter på dagen. Då jag struntar i den goda rytmen och inte vill. Mitt inre barn skriker och VILL INTE... Då väljer jag. Och när jag väljer den goda starten blir det alltid bäst. Jag behöver min rytm. Och jag tror att många människor - inte bara jag och Lars Lerin - skulle behöva en stunds eftertanke på morgonen, inför den nya dagen. Man kanske inte hinner allt det jag hinner om man har småbarn och heltidsjobb - men i stället för att sätta in handsfreen i örat och lyssna på ljudbok på vägen till jobbet - kanske man kunde blunda en liten stund och tänka på en skogsstig, en blå himmel där molnen seglar eller bara se sig omkring och låta de egna tankarna segla en stund. Ge sig lite sinnesro - istället för ännu mer sinnesintryck. Fast vad vet jag? 

Jag kan ju bara leda mig själv den här enda stunden jag har på jorden. Jag vill göra mitt bästa idag, för det är den enda dag jag vet att jag har. Just nu lever jag.

Kram och kärleksfulla tankar till just dej! Lev varsamt och omtänksamt idag! Kram från Maud