Det går över!
Hej igen! Var positiv! Det är ett slitet uttryck det där. Det är inte helt enkelt att alltid vara positiv. Ibland måste man få vara ledsen färdigt innan det positiva kan tas in med både kropp och själ igen. Men jag funderar ändå på om vi har olika förutsättningar för att vara mer positiva - eller mer åt det negativa hållet. Eller är det nåt vi lär oss på vägen? Jag kan väl säga att jag har tränat medvetet på att skapa en mer positiv livssyn. Det går att tänka på och tala om de bra sakerna - och att fortsätta så, så gott det går. När vi sörjer, när vi är med om svåra saker - då är det givetvis inte så enkelt som att bara klappa sig själv på axeln och säga - det går över, tänk positivt. För som sagt - ibland är livet mörkare, och molnen hopas. Dom dagarna försöker jag ta hand om mig själv. Jag tänker att - idag är det en sån dag då jag är lite ledsen. Jag kanske till och med känner mig lite ensam och övergiven. Då får jag vila i det. I stället för att tänka dumma tankar om mig själv, att jag måste skärpa mej eller ta mig i den berömda kragen - så tänker jag att jag vilar den här dagen, jag får vara lite ledsen och jag får känna det jag känner. I morgon är det en annan dag.
Ofta går det över då jag är snäll mot mig själv. Jag kanske låter mig lyssna på lite fin musik, jag kanske låter mig titta på en mysig film, och ta en liten powernap i soffan på eftermiddagen. Min energi räcker inte till mer en sån där dag. Ofta hjälper det att hitta små oaser i vardagen. En kort promenad i blåsvädret, en fika på ett café, en tur till fina tygaffären eller ett telefonsamtal med en god vän- Mina oaser har sett olika ut - och dina ser troligen annorlunda ut än mina. En liten gnista av livsglädje får mig alltid att känna att - där är den, den där gnistan - och snart växer den sig stor och ljus, hela dagen och dag ut och dag in igen.
Idag mår jag så bra, och har hittat så mycket glädje, och min egen fasta punkt i tillvaron. Jag lever i min egen rytm, och jag är noga med återhämtningstid för mig själv. Jag kan till och med använda mina utbildningar till att coacha andra och jobba med handledning. Men utan mina egna mörka stunder tror jag inte att jag hade hittat djupet i den kunskap jag idag kan förmedla.
Varje sorg jag tagit mig igenom, varje smärtsam dag, varje självrannsakan och varje förändring jag gjort har skapat den jag är idag. Jag säger som alla andra, självklart är jag inte färdig och blir det troligen aldrig. Men nu när jag är äldre än jag nånsin varit och rynkigare än jag nånsin varit så kan jag konstatera att jag faktiskt aldrig har varit så nöjd med mitt liv som jag är idag. Jag är tacksam, djupt tacksam för att livet har fört mig just till den här punkten där jag står idag. TACK!
Och nu går jag och sätter in rabarberpajen i ugnen! Kram alla kära vänner från Maud
- Träffar: 4533