Svårigheten att be om hjälp

Jag har alltid haft svårt för att be om hjälp. Kan själv, det har varit mitt motto. Och visst blir en människa stark och oberoende, då man lär sig själv och utför själv. Det ger onekligen styrka och självförtroende att klara av allt. Men det har också gett mig trötthet. Ibland har jag varit utom mig av trötthet och frågat mig själv - hur ska jag orka? Hur ska jag orka? För inte har jag orkat, men ibland har jag ju faktiskt gjort det jag måste, ändå. Det jag tyckt att jag måste. Kraven jag ställt på mig själv har varit stora. Och allt jag utförde måste dessutom bli bra - nästan till perfektion.

Den här veckan har jag bett om hjälp. Mitt manus är klart och det är snart dags att skicka till förlag. Min goda ängel Ingegerd som har läst och tyckt, har sagt att nu får jag sätta punkt. Nu är det dags. Då kom jag att tänka på Camilla, som är en av de lyckade författarna. Hon ger ut böcker i en icke sinande ström, och de säljer i massor. Jag frågade mig - skulle jag kunna skriva till henne och be om råd inför mitt försök att bli utgiven? Jag tänkte i månader, men den här veckan kontaktade jag henne. Jag fick omedelbart så vänliga svar, inte de svar jag hade önskat som mest - men jag fick ett annat svar, som på sitt sätt var bättre.

Sen kontaktade jag Johanna. Hon är kunnig som få då det gäller bokbranschen. Och så bad jag henne om hjälp också. Även där fick jag ett annat svar än det jag helst önskat, men jag fick ändå ett generöst och vänligt svar.

Nu på morgonen då jag tänker på just detta - att be om hjälp - slår det mig att människor runt omkring är så vänliga. Det känns som om andra vill hjälpa till, om vi bara tillåter det. Och på så sätt tänker jag, är det generöst av mig också att låta andra vara till nytta. Att hjälpa till. Och ganska ogeneröst att aldrig be om hjälp. Att alltid vara den där starka som går rakt fram och slår ner alla hinder. Men som inombords inte orkar riktigt.

Jag kommer nog att fortsätta klara mig själv ganska bra. Men jag kommer att fortsätta att be om hjälp också, när jag känner att där ute finns någon som jag kan vända mig till. Någon som gärna sträcker ut handen och vill visa generositet. Det finns mycket värme och vänlighet i världen, det gäller att våga ta emot också. Jag blir inte svagare av det, utan känner faktiskt en ny styrka och gemenskap.

Nu är det en ny dag, en alldeles vanlig torsdag. Ska vi ta tag i den här dagen, min vän, och göra det allra bästa av den? Okej, då bestämmer jag att jag ska städa en liten bit av min ateljé idag. Och så ska jag ta fram köttfärs från frysen och laga den där kål- och köttfärslådan som är så god. Det blir en bra dag. Jag har en plan. Vad ska du göra idag för att må så bra du kan? Behöver du be om hjälp? Gör det, det är inte farligt. Varma kramar från en som gått hela den där vägen, från "Kan själv" till att fråga efter hjälp! Lev väl idag hälsar dig  Maud