Kan man säga "jag älskar dej" för ofta?

I helgen har mina älskade barnbarn varit på besök. Då blir det alltid så roligt. Vi gör väl inte så mycket egentligen, men vi trivs så gott tillsammans. Vi har spelat spel och sett på film, och grillat korv och marschmallows (undrar om det stavas så...) ute i snöovädret, och vi har haft besök av ett par tvillingar på 4 år (som inte vill kallas småbarn). Och vi har läst och sytt och - ja, givetvis kollat på telefoner och plattor också. Det är oundvikligt. Och bakat. Och lagat mat. Och bastat. Och badat.

Ja ni ser ju. Det är en hel del ändå när jag summerar. Och så är det ju det där att jag är så oändligt kär i mina älskade ungar, 13-åringen som vet allt i hela världen, 11-åringen som bara är glad och lever här och  nu, och 9-åringen som läser och läser och ler mot mig över bokpärmen ibland. Och jag kan inte låta bli att klappa om dom och pussa dom och säga - om och om igen - jag älskar dej! Mormor älskar dej!

Och i lördags sa 9-åringen Oscar att - mormor, du tjatar om det där. Jag vet att du älskar mej, det blir tjatigt att höra det hela tiden.

Ja, behovet ligger nog hos mej. Det är sant, och jag har så lätt för att säga vad jag känner. Jag kan riktigt överfallas av kärlek när jag ser dom, för dom är ju så oerhört fina och söta, och då bara kommer orden av sig självt. Men jag undrar ändå... är det inte bättre att det tjatas en gång för mycket om kärlek än att inte få höra det alls? Jo, jag tror det. Men sen är det nog som Oscar säger - kanske kommer det ut för ofta...

Eller? Vet inte. Men i stort sett tror jag att det är bättre att riktigt få översvämmas av kärlek än att inte få höra om det alls. Eller är lagom bäst? Jag tror jag fortsätter att vara som jag är. Kärlek i vardagen är bra. Så - därför skickar jag ut en skopa kärlek till dej också idag, hela världen behöver kärleksskopor. Varm kram från Maud

  • Hits: 121

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.