Rädsla eller tillit? Går det att välja en gång för alla?

Skriven av Maud Deckmar . Inlagd i Blogg.

Ett litet tag nu har jag känt på rädslan. Jag kände mig sjuk, fick provsvar som inte var så bra från doktorn, det blev en rejäl kontroll och i slutändan var min sjukdom inte alls dödlig eller ens allvarlig. Men jag hann känna på rädslan och dödsångesten. Jag har tänkt mycket på detta. Jag ser mig som en tillitsfull människa, som lever så gott jag kan i nuet, och även givetvis planerar framåt för mitt underbara liv. Men den här gången kom jag av mig...

Så här i backspegeln kan jag tänka - HUR kunde jag gå in i rädslan så totalt under dom där dagarna?

Men jag tänker idag att min tillit måste vara stark och lik en klippa för att jag ska kunna leva det här livet vidare mot min egen ovissa framtid. Min ungdomliga odödlighet är ett minne idag, den där öppenheten mot framtiden som bara fortsatte och fortsatte. Jag vet - jag kan leva länge än och det vill jag gärna, för jag har ett underbart liv. Men under tiden jag lever handlar det om att min tillit till livet och dagen som är, faktiskt har växt sig starkare när den nu sattes på prov. Och jag känner att tillit ska levas - inte bara pratas om - så att jag kan känna att tilliten är mycket verklig och fungerar i min vardag.

Så idag skrider jag till verket, och lever mitt liv i tillit - jag lever mitt hela och strålande liv här och nu. Med sorger och bedrövelser, med glädje och gamman, med skratt och gråt och allt vad som däremellan döljer sig. Jag tar emot det som kommer, med hela den tillit jag är mäktig. Och den är ju som den är, jag är ju bara människa. Jag kommer att drabbas av rädsla fler gånger, men jag tar också min tillit på allvar, och jag vågar alltmer släppa taget och lämna över mina orostankar till min högre kraft och därmed ge mig själv möjligheten att lägga dem till ro. Byta oro mot sinnesro. Så här:

Gud - ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

I det överlämnandet ligger nyckeln till sinnesro och tillit till att allt blir som det ska vara.

Varma kramar från en morgonfilosof som vaknade tidigt... Sköt om er därute, och lev i tillit så gott det går. Det underlättar! Kram igen från Maud