Allt eller inget - om att bli perfekt

Gott Nytt År, kära vänner! Jag har haft glädjen att ha upplevt en riktig skrattfest på nyårsafton. Två nära vänner förgyllde kvällen, och jag vet inte vad som hände. Men plötsligt var vi så himla roliga ihop, så vi låg stundtals över bordet och skrattade. Å, så underbart att få skratta så hela vägen inifrån och ut, tillsammans med kära vänner. Det bådar gott för året, jag vill gärna att mitt år får gå i skrattets och humorns tecken!

Jag tänker på den här beroendepersonligheten jag har och vad den har gjort med mej under åren. Jag tänker på "allt-eller-inget-personen", som jag ständigt har underordnat mig. Och jag tänker på den medvetenhet och det fokus jag idag lever med. Okej, inte varje dag, inte varje stund - för jag är ju inte perfekt. Och jag strävar inte heller mot perfektion. Men jag strävar efter att vara den bästa versionen av mig själv, och det handlar om att göra så gott jag kan.

Jag har skrivit tidigare om mitt matmissbruk, mitt överätande och mitt sockerberoende. Jag har fortfarande svåra dagar då suget efter överätandet kommer. De senaste dagarna har jag överätit, och jag vet vad det beror på. Det har varit många dagar med umgänge och ett härligt sådant. Jag har haft mina älskade barn på besök, och mina älskade barnbarn. De har avlöst varandra, och jag har  njutit av deras sällskap och att de vill komma och vara med sin mams/mormor. Men... så fortsatte det efter det att mina käraste åkt hem till sej. En god vän hade tidigare hört av sig, och ville fira nyår med oss. Det kändes jätteroligt, för vi har alltid kul ihop. Jag räknade ut när det skulle passa att hon kom, och meddelade det. Då hade jag tänkt igenom hur jag ville - och behövde - ha det. Jag lade in den återhämtning jag behövde mellan besöken. Men så ringde hon igen, och berättade om brist på tågbiljetter den dag jag föreslagit, och så blev det så att hon kom på kvällen samma dag som mina barn åkt hem. Min återhämtning försvann, och därmed min ork till fokus på mat och motion. Jag gav helt enkelt bort mitt eget tillfrisknande - ja, det låter dramatiskt, men det är egentligen så det är.

Vi hade härliga dagar jag och min väninna, och jag är glad att ha haft henne här. Men det jag lärde mig - IGEN - var att inte ge bort min återhämtning. Den tiden har jag stort behov av, för att hålla mig frisk och stark.

Jag reflekterar också vidare... Om detta hade hänt för ett antal år sen, hade jag varit arg på mig själv för att jag gett bort min tid då jag behövde den själv. Jag hade nog t o m varit arg på personen - i tysthet - för att hon tog min tid. Jag hade varit arg på mig själv för att jag överåt, och för att jag inte motionerat i den utsträckning jag bestämt. Jag hade fortsatt överäta flera veckor av bara farten och i ren ilska och känsla av att vara värdelös. Jag hade börjat mitt nya år med stora löften och beslut om att NU - nu skulle jag ta itu med mig själv. Jag skulle se till att alltid ha tid för återhämtning, att börja banta, gå ner i vikt, äta enligt en viss diet för att klara det, och jag skulle motionera varje dag. Utan undantag. Nu skulle mitt nyttiga och friska liv börja.

Men vänner, hur realistiskt är det att påbörja något sådant? Det där går inte. Det skulle innebära att jag plötsligt skulle bli perfekt - och nu när jag har levt så här länge så vet jag att jag aldrig kommer att bli perfekt. Det jag gör nu är att fortsätta  mitt goda arbete mot att må bra. Jag strävar vidare. När jag ser tillbaka på 2018, så ser jag att jag har ätit bra många fler dagar än jag inte har gjort det. Jag har tränat och motionerat många fler dagar än jag inte har tränat. Jag har levt mer medvetet och fokuserat i vardagen. Jag har insett att vila för mig inte är att ligga i soffan och slötitta på tv. Vila är att i min takt göra det jag tycker känns bra och roligt. Fika med en vän, läsa en bok, måla en tavla (utan att tänka att den ska duga för en utställning), att inte prestera utan ägna mig åt mina kreativa intressen bara för att jag tycker det är roligt.

Nu fortsätter jag. Jag gillar det ordet. Det är en helt annan inställning än mitt tidigare: NU börjar livet. Nu ska jag aldrig mer... Nu ska jag alltid...  Istället: nu fortsätter jag. Idag har jag planerat min mat för dagen och för kommande vecka. Jag har planerat in promenader och träning och jag har tid för att göra det jag bestämt. Det känns bra. Jag har ett beroende, jag faller ibland tillbaka i sjukdomen - men jag är helt okej. Jag gör så gott jag kan. Jag älskar mitt liv. Tack för att jag får fortsätta i den sinnesro jag idag känner.

Varm kram och gott nytt år önskar jag dej av hjärtat! Maud

  • Hits: 697

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.