Ingen annan kan sjunga mina sånger

Skriven av Maud Deckmar . Inlagd i Blogg.

Hej igen! Igår var jag på Gamla Lanthandeln i Krokom, det var min bror och svägerska som ville se min utställning, så jag följde med. Det är så härligt för mig att lite då och då återse mina tavlor som hänger på väggarna, i den gamla och godhjärtade miljön. Jag har fått sälja 7 av mina 15 tavlor, och det hade jag aldrig väntat mig. Det känns så fantastiskt att så många har tyckt om mina bilder. Jag tror att det är temat som engagerar, och det engagerar även mig. Jag ska fortsätta måla på det här temat. Än är inte alla sånger sjungna och än är inte alla tavlor målade heller!!! Just nu har jag en blå kvinna - en blå tavla - som står  här i mitt staffli och väntar. Temat på den är "Ingen annan kan se mina avtagsvägar". Den blev inte klar till utställningen, den krånglade och ville inte lyckas - så jag la ner penseln för att inte tvinga fram en avslutning. Tids nog kommer jag på en lösning för min blå kvinna. Det är gott att låta saker ta tid.

Just nu är det tidig morgon. Mina fina pojkar - mina barnbarn - sover gott i sina sängar här hemma. Jag är så tacksam över att de fortfarande vill hänga med oss hem och delta i våra enkla liv. Igår spelades det fotboll, dom har en fantastisk morfar som gör allt han kan för att finnas för dom. Trots sina skadade lungor spelar han fotboll så mycket han orkar. Och igår ville Alexander, 13 år, laga mat med mej. Det blev festmiddag - fisk- och skaldjurssoppa och sen Creme Brulée!. Det var första gången jag gjorde den efterrätten, och det var enklare än jag hade trott. Och kul att laga mat tillsammans!

Efter en god natts sömn, har jag nu suttit i mitt lilla bibliotek och filosoferat över livet, skrivit lite i min morgonbok och läst lite också. Tänt ljus och mediterat. Tänk vad tid kan göra skillnad. Det fanns en tid när det var kaosmorgnar hemma hos oss, i ordets rätta bemärkelse. Det var skrik och ilska och svårt att orka med. Jag var så ofta arg. Men idag har jag fridsamma morgnar. Ljus och frid och lugn och ro. Med tiden förändras allt, på gott och ont. Jag älskar mitt fridfulla liv av idag, men det finns sådant jag saknar också så klart. Mina barns runda armar runt min hals. Att få betyda allt för sitt barn. Troskyldiga ögon, all den kärleken. Men allt det där finns fortfarande, det har hänt, jag har varit med om det, och jag får fortfarande nån kram då och då i förbifarten av mina barn. Och av mina barnbarn. Visst vill jag ha fler kramar men jag tjatar inte om det. Jag säger bara tack, då jag får en. Om dom visste vad den där kramen betyder för mig! Den är som en vila i fridens land.

Ja tänk hur det är att bli gammal hörni. Det är spännande att se tillbaka på ett helt liv. Så mycket har hänt, så många vägar jag fick gå. Så många fantastiska hållplatser, så många underbara änglar jag mött. Så många läromästare, både de goda och de mindre goda. Alla hade något att lära ut - om hur jag ville vara - men också om hur jag inte ville vara.

När jag kommer igång att filosofera kan det bli mycket skrivet. Men nu rundar jag av och dricker upp mitt kaffe som troligen kallnat medan jag filosoferat en stund här med dej. 

Lev varsamt och med eftertanke. Hoppas din dag får innehålla minst ett rejält och befriande skratt! Med kärlek - Maud