Motivation och drömliv

 

Idag på morgonen åker mina andliga systrar hem. Vi har haft ett par dagar med prat och skratt och djupa samtal och värme och kärlek. Ibland tänker jag; vad har jag gjort för att få vara med dom här kvinnorna? Sådana kloka, varma, utvecklade, kunniga kvinnor. Dom tycker om mig och jag är tacksam! Vi har ätit bra, just dom här kvinnorna har också mycket kunskap och erfarenhet av beroende av olika slag – av eget beroende eller annan kunskap om alla oss som kämpar med sockerberoende och överätande.

 

Idag tänker jag på motivation. Vilken fantastisk avspark jag fått de här dagarna vi varit tillsammans, då vi lagat bra mat, ätit den bra maten, och låtit matdelen i dagarna vara enkel och självklar. Maten har inte varit stor på agendan. Just nu känns det lätt att bara fortsätta. Men jag vet också att då jag blir ensam och dagarna går – kommer det att komma dagar då jag tycker det är kämpigt, då jag blir sugen på något som inte finns i min matplan och då det kommer tankar om att släppa taget igen… ”bara den här gången”. Fast jag vet så väl att den första felaktiga tuggan är vägen till hetsätande och dåligt mående.

 

Vi är många som kämpar med motivation – och mot den också. Tänk så många gånger jag pratat om - och tänkt på – motivation. ”Jag behöver motivation.” ”Jag måste hitta motivation.” ”Jag känner mig inte motiverad” etc. Och jag inser idag – efter så många års uppgivenhet då jag tappat motivationen – att det går inte att lyckas med bara motivation. 

 

Jag kan inte hålla motivationen kvar varje dag under kommande år, eller de tio kommande åren. Det är den bistra sanningen. Och vad gör jag då – när motivationen inte räcker till? Ska jag kanske piska mig själv att fortsätta nån dag till? Eller sätta upp mål och delmål? Jag vet inte. Hittills har det inte hjälpt vare sig med piskan eller målen. Det går en tid – men inte i längden. Vad ska kunna få mig att äta näringsriktigt och bra utan hets och överätning resten av mitt liv?

 

Resten av mitt liv vill jag – Pensionärsprinsessan – leva mitt drömliv. Jag vill att mitt liv ska ha den riktning som jag vill sträva till, jag vill att maten och ätandet ska bli en så inarbetad del av min vardag att det blir som att klä på mig varje morgon. Jag bara gör det varje dag. Tänk om jag var tvungen att gå med i Påklädningsgruppen på Fb för att få reda på vad jag får och inte får ta på mig. Och exakt i vilken ordning kläderna ska tas på – och .. och – ja du fattar vad jag menar.  För mig är det enda jag kan göra att sträva framåt och att använda alla mina kunskaper varje dag. Jag struntar i mål och delmål – och i stället strävar jag varje dag.

 

Jag kliver upp. Jag fixar kaffe. Jag läser uppmuntrande och kloka texter som inspirerar mig. Jag ringer ofta in på OA-möte (Overeaters anonymous) kl 0700 och är med den kvart mötet tar. Det sätter tonen för min dag. Jag skriver en stund varje morgon – dels om det som faller mig in, dels min tacksamhetslista. Varje morgon. Jag mediterar en stund – och det tycker jag är svårt, så jag tar hjälp av you-tube. Där finns finfina korta (eller långa) guidade meditationer. Sen när klockan slagit åtta, då får jag äta frukost har jag bestämt. Aldrig före kl 8 om det inte är nåt alldeles särskilt på gång. Och det här beslutet – att inte äta före kl 8 – har gett mig sinnesro varje morgon. Impulsen att genast springa ur sängen på morgonen och rusa till kylskåpet kan fortfarande komma ibland – men jag agerar inte på impulsen. Jag tar mitt inre lilla barn i handen och säger förmanande: Vi har ju bestämt att det inte är frukost före kl 8 – och då håller vi oss till det. Och då kan jag slappna av igen – tom somna om.

 

Nej, jag blir aldrig klar. Det blir kanske aldrig enkelt för mig. Men jag strävar livet ut. Jag ger aldrig upp. Idag tänker jag att då motivationen och påfyllningen jag fått den här helgen tryter, då får jag fundera på vad som gör mig så glad och nöjd så att jag vill fortsätta att tacka ja till rätt mat som mättar och gör mig nöjd – och därmed tacka nej till de impulser som så många gånger har fått styra mitt ätande.  Vad ska jag byta ut matens belöning mot? Vad i livet är belöning för mig? Vad i livet är tröst? Vad i livet är kul? Hur vill jag känna mig nästa söndag? Nästa månad? Till jul? Om ett år?

 

Jag fortsätter framåt. Idag är jag fri från överätande. Jag strävar. Jag ger inte upp. Inte idag.

 

Kram till dej som känner igen dej – och alla ni som inte känner igen er också!/Maud

 

  • Hits: 15

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.