De finaste dagarna

"Jag tror att de trevligaste och finaste dagarna är de då det inte händer något storslaget eller underbart eller spännande, utan då enkla små glädjeämnen stillsamt följer på varandra likt pärlor som glider av ett snöre". Det är inte jag som har hittat på dom där fina orden, utan Lucy Maud Montgomery som skrev bland annat Anne på Grönkulla. Som jag har älskat Anne på Grönkulla, som jag har skrattat och gråtit från tidig ålder åt hennes smått galna uppfattning om vad som är viktigt i livet - och även njutit av hennes insikter som kom med åren. För henne som för mig. Tänk när hon färgade håret grönt för att hon avskydde sitt röda hår så mycket. Det skulle ju bli korpsvart men hon blev lurad av en resande knalle som hade hårfärg i sin resväska. Eller när hon hittade en mus i vaniljsåsen i skafferiet och beslöt sig för att inte säga något - men hur ändå hennes samvete inte kunde tillåta att hennes skolfröken - som spontant blev bjuden på middag - åt såsen. Jag fick lärospån för livet om vad som är viktigt och vad som inte är viktigt. Det är skönt att få skratta medan man lär sig.

Midsommaren har kommit och gått och i midsommartid är det dags att se framåt och drömma. Och den här sommaren tror jag att våra dagar kanske tillsammans blir till sådana där pärlor som bara glider fram, den ena får följa på den tidigare. Jag förväntar mig en sån där oförglömlig sommar - en av dom där somrarna som - när de väl försvunnit - efterlämnar ett rikt arv av vackra och underbara minnen. Jag tror att det blir en sommar med en lycklig kombination av härligt väder, goda vänner och härliga sysselsättningar. Då är vi så nära paradiset som det är möjligt i den här världen.

Nästa vecka kommer mina vänner "Leoparderna". Mina tre vackra och andliga systrar kommer på besök och dom dagarna är redan pärlor på mitt livs halsband. Jag längtar, jag planerar och jag ska så småningom bädda sängar, laga mat och sköta om mina andliga systrar. Jag är rik. Jag älskar och jag är älskad. Jag är tacksam för livet och dess rika innehåll. Jag älskar att leva och just idag känner jag livet i mig. (Som Madicken sa.) Och det är bra att känna livet - så nu går jag ut i trädgården i den starka blåsten och känner efter om vädret tillåter mig att sitta där en stund, och bara leva på i stunden.

 Kram från din vän Maud

 

  • Hits: 139

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.