Pensionsärsprinsessan

Hej igen! Idag funderar jag på begreppet "beslutsångest" och på det där med att "skjuta upp". Jag älskar verkligen mitt kreativa liv. Jag älskar att måla, att skriva, att sy och att inreda. Alltihop samtidigt. Många morgnar vaknar jag och tänker att idag... idag... ska jag.... måla... eller kanske - kanske ska jag fortsätta på romanen? Fast det är egentligen mer avkopplande att sy - det kräver inte så mycket tankearbete. Fast nu är det ju vår och kanske skulle jag fundera över att byta gardiner och åka på nån loppis och hitta ett par gröna ljuslyktor? 

Och så blir jag fast i alla dom där tankarna, om allt jag vill göra, och som jag nu också som pensionär har tid att göra. Äntligen. Det här har jag ju längtat till, att ha så här mycket egen tid, så att jag kan förverkliga mina drömmar. Och i stället sitter jag här och småvåndas emellanåt. Jag fastnar i mina talanger och mina möjligheter - men tar inga beslut. Så då blir ju inget gjort i stället... 

Jag vet - det här är ju inga stora beslut som ska tas, så det ger mig inte alls beslutsångest. För beslutsångest - det har jag känt förr, då besluten hade större konsekvenser för mig. Idag är det bara jag som "drabbas" och det är knappt jag drabbas ens. Jag mår ju bra ändå och jag har det bra ändå också. Men samtidigt går tiden, och jag vill ju ändå jobba med dom här kreativa uttrycken! Jag vill ju! Så vad är det för inre motstånd som stoppar mig? Jag läste en gång om Benny Andersson, och hur han också kände det här motståndet då han skulle sätta igång med att skriva musik till en ny musikal. Hur han sköt upp musikskrivandet genom att städa och städa och städa, och hur - till slut då den sista ugnen i köket glänste - han äntligen satte sig vid pianot - nån eftermiddag framåt kl 4... Jodå, en känner igen sig i det där uppskjutandet. För jag vet ju också - precis som Benny - att när jag väl sätter igång med mitt projekt så blir jag uppslukad och smått besatt. Och det är inte helt behagligt det heller, för besattheten innehåller en skopa stress. Men besattheten behövs för att komma i mål. 

Så nu är beslutet taget. Jag har ju redan tillsammans med målarvänner bokat Gamla Lanthandeln i Krokom för utställning i oktober. Det känns långt dit - men samtidigt vet jag hur fort tiden går. Och jag vill inte sitta i september och tokmåla. (Sånt har jag gjort förr - inte kul!) Beslut: Nu blir det målande för hela slanten för mig fram tills jag har det antal inramade tavlor som jag tycker platsar på en utställning. För jag vet ju att om jag ska ha 10 tavlor som fungerar - så får jag måla många, många fler. Alla blir inte tillräckligt bra. 

Jag är lyckligt lottad. Jag är frisk, jag är ledig, jag får pengar varje månad, jag får leka med mina leksaker, penslar och pannåer så mycket jag vill. Jag är tacksam. Jag är verkligen tacksam. 

Jag  hör av mig igen här när jag lägger ut fungerande bilder på Deckmars galleri (på fb). Det blir inte idag - men snart hoppas

Pensionärsprinsessan Maud

  • Hits: 38

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.