Detaljerna i livet är viktiga

Jag sitter i min ateljé i min lilla by i Västjämtland. Jag är alldeles ensam. Jag har nyss ätit en grön soppa gjord av squash och så tog jag med mig kaffepåmaten hit till mitt skrivbord. Jag har en nästan helt vit ateljé, men bakom mig står ett blåmålat 50-tals skåp med två dörrar med sex lådor emellan. Framför mig har jag sex stora fönster, fyra rakt fram och två på varje sida om mig. Det jag ser utanför är en skog av granar, och som dom vajar i blåsten idag! Himlen ovanför är grå i olika nyanser. Vimpeln på flaggstången slår i vinden, fram och tillbaka. Jag funderade först på om det är sydlig vind, eller kanske västlig, men det är svårt att avgöra så som vimpeln snurrar och far. 

Jag tänker att våra liv är samtidigt både vardagliga och mystiska. Både stora och små. Vi har alla ett liv i vardaglighet - samtidigt som vi ibland har stora planer och tankar. Vi vaknar på morgonen, och våra hjärtan pumpar på genom alla sorger och glädjeämnen, genom snörika vintrar och soliga somrar. Och regniga somrar också. Vi är viktiga och våra liv är viktiga, faktiskt rent storartade, och de är värda att minnas i alla detaljer. Alla våra detaljer är av betydelse. I annat fall, om allt vore oviktigt, kunde vi spränga en bomb utan att det skulle spela den minsta roll. Alla kreativa människor som berättar om egna och andras liv, de som beskriver detaljerna i våra/sina liv, de är storartade. 

Vi lever, vi har levat, och våra ögonblick är betydelsefulla. Att notera detaljerna i våra liv, det tror jag vi ska göra för att motverka alltför hög fart i livet, och alltför hög effektivitet och perfektionsönskan. Jag känner att det är viktigt att säga ja till hela livet, och till liv i alla dess former. Till mina fönster, till granarna, till kaffekoppen framför mig, till ett glas vin till middagen, till ketchupfläcken på bordet till och med. Nja - den kan jag väl torka bort, men den får mig att le för jag minns hur mitt barnbarn satt och åt sin köttfärssås just där. 

Jag har inte alltid varit tacksam över min egen enkla verklighet. Det har funnits tider då det varit viktigt för mig med världslig framgång. Och - visst - jag vill lyckas nu också med många saker jag tar mig för. Men jag känner en djupare balans mellan mina framgångstankar och känslan av att må bra i mitt eget enkla vardagsliv här hemma. Jag accepterar tacksamt verkligheten och sanningen om mig själv - med åtskilliga kilos övervikt, rynkorna som blir allt fler, snön som smälter bort alldeles för sakta, pappershögen som rasat i golvet, den påbörjade tavlan som jag egentligen inte vill fortsätta på där den står på staffliet och tar plats, och pelargonen som jag glömt att vattna så att den torrt lutar sig mot jorden i krukan. Men också med dagens snygga nagellack som blänker, min nya skena som gör att jag går bättre, mitt avstädade pysselbord och mina nya gardiner som jag fållat alldeles själv. 

Jag känner att jag mår bättre när jag accepterar verkligheten just här där jag är. Jag mår bättre av att lära mig älska detaljerna i mitt liv, till och med den där pappershögen som rasat. Jag ler mot den och säger att - javisst, dej ska jag plocka upp. Snart.

Visst är det svårt många gånger när situationer förändras att veta hur jag ska tänka och hur jag ska välja. Men då kan jag stanna upp och åtminstone bejaka mitt eget vardagsliv. Jag kan börja här. En gång var jag rädd för att bli en "grå Svensson". Idag är jag min egen variant av "grå Svensson" och jag trivs superbra med det. Nu har jag bara skrivit rakt ut i det blå en lång stund. Fattaru nåt av mina utläggningar?

Du är viktig. Att du finns påverkar mitt liv. Och att jag finns påverkar ditt. Vi hjälps åt. Alltid! Varm kram och så tillönskar jag dej en fin helg med många egna ögonblick och delade ögonblick med nära och kära också!

/Maud

  • Hits: 289

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.