På en stenbänk i juni

På en stenbänk i juni

Här sitter jaghelt apropå/ på en stenbänk i juni/ och Ulla bredvid

Vi skulle ut och fotografera idag/ junimånadens blomsterprakt

Så ringde min mobil/ precis här där vi sitter nu/ Precis då vi passerade stenbänken här

Vi satte oss ner/ bara för ett ögonblick/ bara medan jag skulle svara/ och sedan stänga av var det tänkt

För vi skulle ju ut idag/ och fotografera/ junimånadens blomsterprakt

Men medan jag avslutade samtalet/ kom Ella/ en gammal vän till Ulla/ och slog sig ner

Det var en timme sen dom började prata

Så här sitter jag helt apropå/ på en stenbänk i juni.

Jag undrar om dom skulle märka om jag går?

..............

Jag fick en färgbild av en vän. Hon vet hur mycket jag tycker om att klippa ur bilder, rubriker eller ovanliga artiklar och hon har sett min samling i Röda lådan. Den som jag lägger alla klippen i och spar till dagar då jag behöver bli glad - eller bara fundera över nästa steg i mitt skrivande eller kanske finna inspiration till nya ord, fler ord, andra ord. I just den här bilden fanns så mycket humor - och kanske berodde det på dagen som var att jag riktigt kände hur min inre författare hickade till av glädje? Så här ser den ut, bilden:

En stenbänk fyller bilden från vänster till höger kant, hela vägen. I mitten sitter en stor man, bredaxlad, lite tjock om magen, men ändå en Riktig Man, ni vet. Han är klädd i ett vitt linne med svart, tufft vikingatryck, shorts och sandaler. Överarmarna är våldsamt tatuerade och han har hästsvans. Han tittar ner på mobiltelefonen som han håller med båda händerna. På marken framför står en kameraväska. På varsin sida av honom sitter två kvinnor, en ljus - den andra mörk. Jag ser inte deras ansikten eftersom de lutar sig fram mot varandra, bakom honom. Han får sitta framåtböjd. Kullen bakom stenbänken blommar färgsprakande.

Det kvillrar i bilden, skrattet lurar i mig som betraktare när jag ser mannens koncentrerade min då han tittar på mobiltelefonen, så viktig just då. Ringde telefonen? Eller satte de sig först ner för att vila, och nu har han plockat fram den eftersom han inte har nåt annat att göra än att sysselsätta sig medan han väntar? Han är så påtagligt överbliven i bilden, de två kvinnorna är så nog i sig - fast de sitter på varsin sida om honom.

Orden jag inledde med ovan är inte tänkt att vara en dikt. Den är ett "kortskrivande", jag bestämde mig för att snabbt, på fem minuter, skriva ner det centrala jag såg i bilden. Ibland då jag skriver snabbt - kommer flödet igång. Ibland blir det inte mer än så här, andra gånger växer en hel berättelse fram ur min korta början, och nån gång flyttar händelsen in i min roman.

Min Röda låda är en härlig del av all hjälp och inspiration min inre författare behöver. Önskar dej en ljuvlig dag!/Kram Maud

  • Hits: 121

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.